Brandstad Kyrka

Brandstad sockenkyrka härstammar från sluten av 1100-talet och är byggd i romansk stil. Från denna tid stammar även dopfunten som anses utförd av Mårten Stenmästare, samt rester av kalkmålningar i koret. Målningarna är utförda i en stil som daterar dem till andra hälften av 1200-talet och de föreställer ett ryttarfölje. Altaruppsatsen och predikstolen är snidade barockarbeten från sent 1600-tal. 1837 genomgick kyrkan en grundlig ombyggnad då kyrktornet med tornspiran tillkom, och de ursprungliga ingångarna murades igen och ersattes med tunnvalv av trä. De vackra takmålningarna på himmelsblå botten skapades av konstnären Axel Kulle på 1920-talet.

Brandstad Prästgård

Brandstad Prästgård utgör den bevarade boningslängan i en tidigare kringbyggd fyrlängad korsvikesgård. Husets historia går tillbaka till 1682, då det ersatte den ursprungliga som brunnit ner. Byggnadens stomme är troligen från den danska tiden och är den äldsta bevarade prästgården i Skåne. Kyrkoherde Nils Sandberg, som tjänstegjorde i Branstad 1881 – 1916 var den sista prästen som bodde i där, fram till 1907. Därefter var prästgården arrendatorsbostad mellan 1907 och 1946. Färs Härads hembygdförening tog över gården och har i etapper låtit renovera den. Brandstad prästgård är belägen på traditionell prästgårdtomt och har ett mycket stort värde för miljön vid Brandstads medeltidskyrka.

Brandstad Socken

Enligt rikskullarna i de danska arkiven var större delen av befolkningen inskriven som snapphanar. I prostarnas berättelse av år 1624 kunde man läsa ”Ved Bransted, som ligger midt uti herredet, har herredets tinget alltid varit holdet”. Tinghuset anlades på senare delen av 1600-talet. Brandstad var på sin tid en viktig punkt med ett läge mitt i häradet. Bönderna i socknen var inte mycket värda. De var stämplade som snapphanar, som gick den danske kungens ärenden och var inte ens accepterade att stå upptagna i församlingsrullan. Brandstad var på 1600-talet tingsplats, med eget tinghus som revs i samband med att Skåne blev svenskt. Galgbacken invid väg 13 heter Skallabacken och små kullar vittnar än idag om att dåtidens brottslingar mötte döden där. Bildningen i socknen var mycket primitiv. Trots det var man tidigt ute med att försöka få de boende läs- och skrivkunniga. En läskunnig person, troligen en gammal knekt eller en klockare, gick runt i gårdarna för att hålla husförhör och lära ut läs- och skrivkonsten.